”Det finns två tragedier i livet. Den ena är att inte få det man önskar. Den andra är att få det.”
George Bernard Shaw.

Jag vet inte vem han var, och inte heller hur många gånger hans hjärta krossades av att antingen förlora det han önskade mest eller av att få det. Många säger att det bara finns en tragedi – att inte få sitt hjärtas högsta önskan, att få hjärtesorg. Jag säger att det finns två. De har båda samma grund: man ger upp att önska och att drömma. Förlorar du någonting så slutar du hoppas och drömma efter att få det. Om du istället får det kan du heller inte hoppas och drömma för det, du har det redan. Oavsett vad man väljer, eller vilken som blir vald åt en, så kommer det alltid sluta i tragedi – man måste ge upp sitt mål och skapa ett nytt. Och igen. Och igen. Det är som en ond cirkel som aldrig tar slut. För jämnan måste man byta mål för att det man hade tidigare blivit utslitet, uppfyllt på ett sätt man inte trodde eller helt enkelt för jobbigt att bära på.

Jag har till exempel aldrig haft ett förhållande som räckt längre än sex veckor, en och en halv månad. Det är en tragedi. Varje gång jag blir välsignad någonting så förlorar jag det lika snabbt. Förarbetet tar längre tid än förbruka varan. Jag har också varit kär, olyckligt, fler gånger än jag kan räkna till. Att inte få det man önskar smärtar mer än att få det man vill. Man borde stanna någonstans mittemellan för en bra balans – det är det allting handlar om. Att hitta balansen utan att trilla åt ena hållet. Annars hamnar man på den smärtsamma sidan, med mig.

Jag lider av hjärtesorg för det mesta men hittar sätt att distrahera den. Hjärnan fungerar så att den inte känner smärta lika intensivt om man inte fokuserar på det. Mitt distraktionssätt är att skriva, och det har jag försummat i snart två år. Det är dags att ta mig i kragen och försöka dra mig till mitten mellan tragedierna och göra det jag är bra på. Skriva ut.

Vad är din hjärtesorg?