Emotional disaster - microwave - mä

Jag håller på att förgås

Det är så mycket som jag vill säga till dig

Som att jag inte bryr mig om vad alla säger

För de säger att du är konstig och inte bra för mig

Faktiskt så vet jag vem som nog är bra för mig

Vi vet båda två att det sista jag sa är lögn


Jag vill ha dina armar runt min kropp

Din röst i mitt öra, att du tycker om mig

Men samtidigt vet jag att du inte alls känner så

Inte det minsta

Det är så många så mycket snyggare tjejer

Och de skulle göra vad som helst för att vara din

">Jag har inget som de inte kan ge bättre

Egentligen borde jag ta ett steg tillbaka

Låta dig vara

Sluta spamma dig precis överallt

Du skulle säkert må så mycket bättre

Utan mig, du vet


Ändå  är jag säker på att om du någonsin

Skulle få läsa det här

Den gången skulle du sluta prata med mig

Mitt röriga känslomässiga liv är inget man ger sin in i frivilligt

Det har jag lärt mig den hårda vägen

Jag vill inte ha kvar mitt eget känslomässiga liv

Släng det åt hundarna

Låt mig vara ett känslolöst skal

Låt skalet ha låtsas känslor så ingen skulle misstänka något

Det vore hemskt, jo jag vet

Men inte lika hemskt som att låta andra lida

På grund av min velighet

Och osäkerhet, ovisshet, dumhet


Jag borde lämna dig ifred

Kärlek är som ett gift för mig

Den kommer ta kål på mig en vacker dag

Ibland hoppas jag den dagen kommer snart .

Jag hoppas jag blir uppäten av en mikro

Någon dag snart

Haaaaaair repaaaaair

Hm , jag vill ha långt hår. JAG ÄR SÅ SUR PÅ MIN FRISÖR som klippte mitt hår för mycket . Och håret vill ju inte växa ut heller . Jag blir så hemskt sur . Men fin färg har jag i alla fall nu när det är nyinpackat och allt!  I alla fall , kolla i detta klippet 0:47 : GE MIG GAGAS HÅR !

Sent

Jag sitter och ser på film. En film som rullar över insidan av mina ögonlock. Den visar mig och dig , när vi var lyckliga tillsammans . Jag kan inte se att det inte skulle kunna ge mig, och dig, lycka igen . Men du är aldrig tillgänglig när jag tagit mod till mig och faktiskt bestämt mig för att berätta för dig. Shit .

Ingen kan vara nere med en ballong .

 

 

Jag står här ensam kvar bland en massa svåra val, min framtid är för långt bort och jag saknar dig så det gör ont. Min själ kämpar på, trots att den också verkar hata buren den är instängd i. Jag tror jag såg ett hopp men hann inte fånga det förrän det svävat iväg. Kvar finns bara en skugga av hopp.

 

Det tar stopp, klart jag ångrar att det blev så, lätt att vara efterklok, lätt att skilja rätt från fel när man bara kan se tillbaks på det man gjort. Men att sakna kärlek, ärligt, hur lätt är det att överleva sådan smärta? Kan inte sova på natten, för vill inte vakna ensam, vill inte drömma om hur jag går ensam längs en öde gata, vill känna din kärlek, vill inte sakna ljudet av din röst. Hjärtat, du får inte gå. Jag är inte någonting utan dig, det är något du måste förstå.

 

Jag vet att mycket har vart knas nu det senaste. Har gjort dig besviken; det var ingenting jag menade skulle hända. Tiden verkar så stilla. Försökte ringa på din telefon men jag fick inget svar, jag skickade sms men inget kom tillbaks. Men det är lugnt, jag tror jag klarar det här en gång till. Ja, jag tror jag klarar det här igen med mitt krossade hjärta. Det här är ditt val, om du bara ville ge mig fem minuter skulle jag förklara för dig, vännen.

 

Tårar på min kind, tänker ingenting. Tankarna är bortblåsta av en kylig vind. Så jag tappar min minnesbild, det känns som jag står helt själv i ett vinterhav, blickar ut över allt det jag inte har. Frågar mig själv vad jag lever för.

Kanske för att verkligen bli uppäten av en mikrovågsugn , men det fick jag inte för dig. Men du kanske har ändrat åsikt nu.

VÅÅÅÅÅR!

Jag vaknade och var GLAD trots helgens tragedier och emotionella svackor . Men nej nu , glatt ska här va. Hade helt och hållet glömt att vi skulle ställa om klockorna idag , lite tagen av att jag fått sova en timma mindre, men det är fint ändå! Nu ska en nyvaken Erica gå och duscha bort vintern!

Inte okej!

Fjärde världskriget bröt ut hemma hos oss igår. Min syster låg i ena lägret, min mamma i det andra. Tror inte jag somnade förrän ett i natt för att jag låg och funderade på vad som utlöst det och lyssnade på muttrande ord i mammas sovrum och gråt i min systers. Tredje världskriget är i min garderob.

I morse verkade dock allt vara uppklarat och vi var hyfsat glada. Sen när vi åker i bilen , så börjar mamma snacka om Påskafton , om att jag och Natalie inte alls kan servera på mosters fest/middag/kalas . För att mamma själv inte får komma . Jag suckar och tänker att "näe , jag struntar i att argumentera emot, det lönar faktiskt inget till , låt henne vara sur så slutar hon snart" . Så börjar hon hoppa på min moster om att "åh om hon mår så JÄVLA dåligt kan hon väl servera själv? Varför ska DU OCH NATALIE servera va? Det klarar väl hon själv?" Det började bubbla inuti men jag tänkte "Nej , lugna ner dig, få inte ett utbrott" och istället förklarade jag, åter igen , att jag trodde att vi skulle vara hos pappa och att jag redan pratat med pappa om det.
"Du ska fan inte tro på allt, du ska veta!" skriker hon i förarsätet. "Tror gör man i kyrkan, och där är du för mycket! Du tror fan för mycket på det där tramset"
Jag höll på att explodera. Att ifrågasätta min tro , det är det värsta hon någonsin kunnat göra.

Erica

och hennes tusen sätt att överleva.

RSS 2.0