I morse verkade dock allt vara uppklarat och vi var hyfsat glada. Sen när vi åker i bilen , så börjar mamma snacka om Påskafton , om att jag och Natalie inte alls kan servera på mosters fest/middag/kalas . För att mamma själv inte får komma . Jag suckar och tänker att "näe , jag struntar i att argumentera emot, det lönar faktiskt inget till , låt henne vara sur så slutar hon snart" . Så börjar hon hoppa på min moster om att "åh om hon mår så JÄVLA dåligt kan hon väl servera själv? Varför ska DU OCH NATALIE servera va? Det klarar väl hon själv?" Det började bubbla inuti men jag tänkte "Nej , lugna ner dig, få inte ett utbrott" och istället förklarade jag, åter igen , att jag trodde att vi skulle vara hos pappa och att jag redan pratat med pappa om det.

"Du ska fan inte tro på allt, du ska veta!" skriker hon i förarsätet. "Tror gör man i kyrkan, och där är du för mycket! Du tror fan för mycket på det där tramset"

Jag höll på att explodera. Att ifrågasätta min tro , det är det värsta hon någonsin kunnat göra.