Vi satt fyra i ett rum
De satt många i det andra
Vi var snygga och lite flum
De var mindre lottade som vandra'
Jag såg på dem, de såg tillbaks
Min vänn tittade mera, som
Utbrast:
MEN DE ÄR INTE FINA MÄN
Då sa jag att de inte var några Ken
Till oss Barbies
Vi skrattade så vi grät
De som satt på andra sidan och lät

Vår vän tog sin bok
Ty hon var klock som en
Den, boken, var ett lång kok
Hon blev irriterad för sen
Sju månader hade hon läst tyst
Och ville att vi ej säga ett knyst
Då fick vi några fula fiskar på krok!
Jag tror hon upprört tänkte
VAD ÄR DET HÄR FÖR ELÄNDIGT HOPKOK
Med näsan ner i sin bok
Fack vad du är lack sa vi då
För inget var sorgsnare än då