Jag sitter här, i mitt mörka rum, i mina nya rutiga pyjamasbyxor från H&M på min blommiga stol och längtar efter sommaren så det värker i kroppen. & jag tänker på en vän som sa till mig att hon ville vara som mig. När hon sa det blev jag faktiskt ganska ställd. Jag är inte perfekt, jag har onödigt feta höfter och lår, är väldigt svag och har inget balanssinne, en olycksfågel i nästan alla sammanhang. Ändå ville hon vara som mig, inte på grund av mitt yttre utan för mitt inre.

Jag förstår inte riktigt hur man skulle kunna byta med någon, byta personlighet. Det är inget man kan göra, det enda man kan är ju att försöka ändra på sig själv. Ändra så att man faktiskt tar sig i kragen och pratar med en ny person, eller att man står för sin egen integritet. En hel del tjejer idag har svårt för att hålla sitt privata privat, visar för mycket hud på bilder till exempel. Men killar flockas bara runt en, en liten stund, sedan har de hittat ett nytt parti hud att titta på.

Man vinner egentligen ingenting på att visa en massa hud på bilder och skicka vidare till killar. Du ska inte visa dig om det inte känns rätt för dig! Det är din kropp, vill du inte visa den så slipper du. Det ska alla tjejer veta. Självklart, vill man visa den så ska man få göra det. Men tänk sedan på tjejens pojkvän, han får bara se det alla andra också har sett.