Anita har ett tag (med andra) sagt att jag ger sjukt lösa kramar. Jag vet att jag gör det, och jag gör det av en anledning! Så länge jag minns har jag gett lösa kramar till alla jag inte älskar mer än allt annat. Inte ens min familj får "hårda kramar" enligt mig. Undantag: När någon behöver tröst & bebisar.



Jag är inte hundra på varför, men jag vill ändå vara mig själv och inte lämna ut för mycket om mig själv på något sätt. Det är lite som att injektera blod av en annan blodtyp än sin egen, kroppen stöter bort det nya blodet. Det är väl lite så jag gör med, visserligen stöter jag inte bort någon (eller!?!?) men jag vill inte ha alla in på bara livet. Lite som att jag vill spara mina "hårdare" och varmare kramar till en framtida pojkvän (när nu han ska komma och knacka mig på ryggen och säga "här är jag"..).
Sen är det lite att modet inte räcker så långt ;)
Anita, är det här en bra förklaring eller behövs en längre utläggning ?

(bild från google)