Almost dying changes nothing. Dying changes everything.
-Gregory House



"Jag orkar inte bry mig mer." Jag säger så ibland. Men alla gånger jag säger så, då menar jag motsatsen. Man kan säga att man inte bryr sig det minsta om något, eller någon, men man bryr sig så hårt ändå. Jag säger allt mer ofta "jag bryr mig inte" men självklart bryr jag mig. Jag är för svag (eller stark?) för att erkänna att jag är rädd (eller livrädd? överlycklig?).

Att skilja gränser åt är hemskt svårt tycker jag. När är man vänner, och när är man inte? När hatar någon en, och när känner den bara likgiltighet mot en? En man sa en gång till mig att motsatsen till kärlek inte är hat. Motsatsen till kärlek är likgiltighet. Det är hemskt att bli behandlad med likgiltighet.
Men när man inte har kraft och ork att göra saker, då blir man det tillslut. Ingen. En nobody. En nolla. När jag skadar mig blir jag mer och mer en Ingen. Inte bara fysiska skador, utan psykiska med! Alla break-ups jag varit med om, de tar kål på mig. Och jag har själv satt mig i den situationen, för jag visste inte bättre.

Later.